Fortfarande obegripligt
I början av säsongen eller kanske snarare i höstas när vi fattade beslut om att göra ett försök i Allsvenskan, var det ingen av oss som kunde drömma om resultatet i gårdagens match. Resan har varit långt ifrån enkel, ohyggligt många timmars arbete, en ultrastram budget och en ständig budgetkontroll, för att kontinuerligt anpassa utgifter efter intäkter.
I planen eller kanske visionen fanns inte på kartan att denna första säsong i högre serieliga igen, att vårt lag Njudungarna skulle kunna ta oss så långt som dom nu gjort. En vag dröm att ta sig till slutspel fanns och i ärlighetens namn hade bara det varit en jättefin prestation, väl värd både uppmärksamhet och tacksamhet. Laget har levt upp till alla tänkbara förväntningar körmässigt. Man har jobbat ihop och gett varandra utrymme för att som lag prestera som bäst. Det är imponerande!
Nu väntar ännu en match, returmötet i finalen. Jo för hur obegripligt det än känns bekräftade gårdagens match att fint lagarbete och förtroende för förarna definitivt är nyckeln framåt. Trots att vi saknade tre av lagets ordinarie förare, Gino Mansarez, Mathias Pollestad och Emil Breum klev de allra yngsta och den äldsta fram och bjöd hemmapubliken på det allra finaste, en finalvinst. Med hjälp av Vetlandasonen Robin Apspegren som åkt två vändor på två år innan gårdagens enda heat och dansken Sam Jensen säkrade man åtta poängs övertag inför returen nästa torsdag. Alla förarna bidrog, men kanske lyste Peter Ljung lite extra under kvällen och Avon som fått jobba en hel del under säsong verkade ha peakat formen lagom till finalen och bjöd på mycket mycket fina heatvinster. Matchen var trots det inte enkel. Vargarna bjöd på bra motstånd och dessutom med glimten i ögat, som när Henderson som efter heatförlust skojade med Hjelmland och ryckte dödarsnöret på väg in i depån. Gester som visar en vänskaplig rivalitet på bästa nivå.
Matchen slutade 49-41 till Njudungarna ett skönt och rejält poängövertag inför returen om en vecka. Man ska naturligtvis inte vara nöjd när man har en riktigt bra chans på guldet. Men tror att vi i styrelsen och många med oss är så glada och så stolta över laget och att dom tagit sig hela vägen och att Vetlanda Motorsällskap trots allt överlevt och tagit sig tillbaka där vi faktiskt hör hemma, i riktigt bra seriespeedway. Grattis Peter, Filip, Avon, Sammy, Gino, Mathias, Emil, Robin, Sam, Viktor och Affe ni har gjort ett grymt jobb. Vi ska inte heller glömma alla dom företag och samarbetspartners som sett till att laget kunnat göra detta, alla funktionärer, alla som suttit i entrer, stått i kiosker, skött VIPen, tornet, skött parkering och race office, banpersonal, gubbgänget som målat, städat, klippt gräs och vikt program, men ett extra stort tack till Alve som under både fjolåret och under året som gått, sett till att så mycket fungerat, banan preparerats i tid och otid lagat maskiner och hållit ett öga på det mesta. Ni är fantastiska allihop!
Nu ser vi framemot matchen nästa vecka och redan den 28/9 är alla medlemmar välkomna till medlemsmöte klockan 19.00 i blå huset/Vipen för hur konstigt det än känns så är det redan dags att börja fokusera på 2024.
